måndag, november 30

Litterära storverk

Det är skönt att vara produktiv under tentaveckor.

Synd att produktiviteten och den litterära konsten inte berör studierna. Men den här poetiska inbjudningen kan nog ge mig diverse Nobelpris i vilket fall som helst.

Tjaba, tjena, hallå,
vad är det som står på?

Jag såg en kontaktannons i en blogg
här i landet där vi nästan var styda av en Fogh,
du sökte ett lokalt sällskap
när utrikesresan är ett kap.

Ta dig till Skåneland,
här där jag läser pol kand.
Tänkt är att jag faktiskt studerar
men nu sitter jag bara här och dikterar.

Gör dig till min helgsambo
så ska jag inte boxas som Rambo.
För om du hit skulle
hade jag tänkt baka en lussebulle.

Vad gör du i helgen?
Lämna den norrländska älgen!
Kom hit, kom hit!
Här dricker folk massa sprit.

Jag har mängder av te
som jag vet kan få dig att le.
Du är så välkommen till min stuga
att jag nästan kan bli hemmafruga.

Ett kommande stycke asocialitet

Häromdagen pratade jag med mamma om den kommande hemtentan. Nej, jag var inte så nervös över den, så länge de inte får för sig att den ska handla om EU eller har någon bred fråga som man kan tolka hur som helst.

Hemtentan lades ut idag.

En fråga handlar om EU. Den andra är så bred att man inte vet hur man ska tolka den.

söndag, november 29

Exotiska beteenden

Klockan är lite mer än 21. Jag ska gå och lägga mig.

Men det är okej. För jag sov inte natten till idag. Alls. I Skåne kan efterfester uppenbarligen hålla på till åttatiden. Ska helgsambon sedan hämta väskor för att hoppa på ett tåg vid 12 är det ingen idé att gå och lägga sig förrän 13 och då kan man begränsa det till en lite längre powernap.

Det är sådant jag ska berätta för mina barnbarn om jag får sådana - på min tid, då fångade man minsann dagen, kvällen, natten och morgonen.

torsdag, november 26

Att kanske gå vidare - lite åtminstone

Det är inte dig det är fel på, det är mig. Det är inte bara något jag säger, det är sanningen. Med dig finns inga fel. Du kanske är lite liten, men så mycket att älska. Du kanske innebär mycket att göra, men det är det som gör dig till vad du är. För mig är du alltid störst, bäst och vackrast.

Jag önskar att du kunde följa med mig, att vi var på väg åt samma håll. Men du är så fast.

Du har fått mig att skrika över verksamhetsberättelser, rycka mitt hår över bortglömda kvitton och svära över försvunna utskick.

Du har mättat mig med druvsocker, väckt mig med Kikki Danielssons gälla stämma, svettat ner mängder av t-shirtar, dukat bord med bara papper och nålar, försummat min sömn, försummat mitt skolarbete, förstört min känsla för karaoke, gjort mig beroende av en klient ingen vanlig människa pratar om, lärt mig att sjunga högt är att sjunga vackert, gett mig smeknamn och kännetecken som jag aldrig hade fått annars. Du har gjort mig till den nörd jag aldrig drömt om att bli, men alltid varit dömd till att vara. Du har gjort mig till mycket av vad jag är.

Och vad gör jag? Jag lämnar den del av dig som jag tycker allra mest om.

Jag byter distrikt. Från tidernas bästa, sötaste, trevligaste, goaste och ja, ni vet, bästa Södra Älvsborg.

Nu ska jag gå svartklädd i några månader. För mig är det bara du som är mitt distrikt. Och tja, jag kommer faktiskt hem till tidernas bästa Tomtemys om några veckor.


onsdag, november 25

Nördighetens oanade höjder

Jag kom precis på mig själv med att bli alldeles, alldeles för exalterad över att kolla på ett schema för nästa fredag.

Arbetsmarknadskonvent lät lite lagom kul, tänkte jag, kollade på schemat för det och ser Bo Lundgrens namn.

Att jag faktiskt klappade händerna och fnissade i den mån jag kunde få luft, tänker jag aldrig erkänna.

tisdag, november 24

När frihetsberövande blev lördagsunderhålllning

Namn: Johanna
Ålder: 20
Intressen: Långa skogspromenader, mysiga hemmakvällar, världsartisteri i duschen och olaga frihetsberövanden i 80-talsanda.

Jag har myglat i flera veckor, vridit på sanningen och skickat tomma sms för att inget innehåll ska ge ledtrådar till helgen.

- Kommer du hem i helgen? Jag fyller ju år.
- Jag vet inte, det är en del med skolan nu. Så därför har din pojkvän, gänget och jag hyrt en lokal, myglat med folk och planerat en plan in i minsta jönssonligandetalj.

Tre killar iklädda diverse svarta mössor och skumma munskydd placeras i buskar utanför en restaurang, vrålar och fångar in Elin. Hon får en tygpåse över huvudet, silvertejp runt handleder och förs ut till Marbäck.

Pontiak spelas. Det är 80-tal. Det är kidnappning. Det är Elins födelsedag. Hon kläs i lila tights och blåfläckig baddräkt, får rött läppstift på läppar och ögonlock och stjärnor att hänga i öronen.

Sann vänskap visas i tårtbak och kidnappningar. Och i lila tights.

onsdag, november 18

Att välja rätt

I min lekstugas trädgård är jag så gott som säker på att ett träd har ändrat vinkel. När jag gick härifrån imorse stod trädet upp. När jag kom tillbaka lutade det sig arrogant mot ett hus, ungefär som en bluessångerska på 40-talet lutar sig mot ett piano. Det känns inte överdrivet bekvämt nu.

I morse tvättade jag. Bra grej med rena kläder, tänkte jag.

Bra grej med krympt tröja, tänkte tvättmaskinen.

Om strömmen går nu lämnar jag in handduken. Förmodligen en krympt och missfärgad sådan.

Men vår uppsats är klar. Nu ska jag bara läsa alla andras.

tisdag, november 17

Norrländska insikter

Idag investerade jag i en ny vän. Vi har setts några gånger tidigare och solidariskt delat varandras lidande när vi väntat på samma buss. Idag sade vi hej till varandra innan jag hade gått över vägen. Trots en relativt trafikerad väg kände jag min nya väns parfym på min sida av gatan.

Hon öppningsfrasar (fördelen med svenskan är att man kan göra verb av vad som helst) genom att referera till min ända. Så skånskt, tänker jag.

- Fryser du inte om ändan när du har en sådan kort jacka?

1.) Min jacka är inte ovanligt kort, min jacka har normallängd.
2.) Det är Skåne, det är sydlandet, det är flera plusgrader ute och jag hade precis funderat på om jag var dum som tog både halsduk och mössa.

Jag har aldrig känt mig så norrländsk som när mitt svar blev något i stil med att "man vänjer sig". För hemma i Norrland, där har vi faktiskt haft minusgrader några gånger.

Men jag är inte bitter.

måndag, november 16

Stipulera att jag faktiskt hade kommit igång med uppsatsen

Norah Jones, tända ljus, starkt kaffe, Vitamin Care, Daim, post it-lappar, Worddokument, uppslagen kurslitteratur, Grundlagsutredningen och en elakt stirrande almanacka. Men var är diciplinen?

Smartaste killen i klassen och jag gör grupparbete på varsitt håll i eftermiddag. Han använder ord som portalparagraf, stipulera, diskurs och konsensusbaserad - bara sådär. I samma enkelhet som jag säger hur, va och huh.

Jag funderar på om jag ska hoppa av och bli barnboksförfattare istället, så ska jag skratta barnen som inte förstår min sagas konsensusbaserade diskurs om den stipulerade portalparagrafen rakt i ansiktet och känna mig smart.

Komisk grej är för övrigt att jag prickade in samma buss som 26 stycken dagisbarn idag. Både till och från Lund. Bussarna går var femtonde minut och jag var i Lund några timmar.

söndag, november 15

Nej

Nej?

Nej.

Nej!

Det ska inte vara så svårt att säga egentligen. Men jo. Det är lite mycket nu. Det är den där kurslitteraturen. Det är den där gruppuppgiften. Det är den där kommande hemtentan. Det är de där årsmötena. Det är det där. Det är det här. Lite där och lite där. Lite mer där och något här. Och så den grejen. Och det där också. Och helt plötsligt var det jul, då var det sådant också.

Jag kollade i almanackan. Det var dumt. Nu är jag lite väl stressad.

Om jag hade haft framförhållning tidigare.

Men jo.

Ja.

fredag, november 13

Det känns bra att blogga när det enda man behöver är en länk för att få så mycket sagt.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6111904.ab

Du vet att du är gammal när...

1) Du hänger på Vårdcentralen med jämna mellanrum
2) Du träffar gamla klasskompisar på Vårdcentralen
3) Du i efterhand kommer på dig med att ha träffat en gammal klasskompis på Vårdcentralen och så gott som bara pratat om sjukdomar

torsdag, november 12

On the road again

För någon vecka sedan hade vi ett seminarium som behandlade social representativitet i riksdagen. Det var - trumvirvel - fruktansvärt tråkigt. I helgen ska jag på nomineringsstämma för att få rösta om listor, det ska bli - trumvirvel - fruktansvärt kul. Det är så man tillämpar sina teoretiska kunskaper. Men jag vet inte, jag röstar nog mer på åsikter än grupptillhörighet, oförskämt nog.

Så jag drar norrut. Eller nu har jag faktiskt kommit så pass långt i åkandet att jag bara drar österut. Men jag lämnar likväl sydlandet för helgen. Sydlandet och ett grupparbete jag och klassens smartaste och nu också febrigaste kille verkligen borde ha börjat med. Men ash, tänker jag, låt gå heter något flashigt på franska. Franska kan jag absolut inte, men jag kan låt gå - lasse fär som man säger.

onsdag, november 11

Sann lycka

Det sägs ofta att det är de små sakerna som gör det goda livet.

Just därför ska jag snart dansa runt i min stuga med glada hopp - för idag köpte jag den här delkursens sjunde och sista bok och - jo - den innehåller bilder. Riktiga bilder, sådana som ersätter tusen ord.

Och tur är väl det. Inte nog med att titeln innehåller "folkhem", ryktena säger att boken handlar om förvaltning. Sexigaste ämnet hittills.

måndag, november 9

Freedom and peace

När man möts av kontraster. När man får veta vad som är värt att kämpa för.


söndag, november 8

Kollektivt överkörd

Det är inte så att jag ogillar kollektivtrafik. Jag skulle faktiskt kunna säga mig tycka om att åka kollektivt. Jag tycker om att åka kollektivt. Jag trivs på bussar och jag tycker om tåg. Problemet ligger mest i att kollektivtrafiken inte tycker om att ha mig som kund.

Idag hade jag en resa på tre byten, varav det sista skulle vara av ren bekvämlighet för att slippa gå resan som med buss tar fem minuter. Tiderna var perfekt utsatta för att ta mig från destination till destination utan långa väntetider.

Tåget är sent och snuvar mig på bussen. Således väntar jag 53 - femtiotre - minuter på nästa fyrkantiga fordon för en kvarts resa.

Mina 53 minuter senare sätter jag mig på bussen och njuter av att få vara på väg. 18 minuter senare kommer jag till Lomma och i rondellen före busstationen möter vi min bekvämlighetsbuss. Den går. Vi kommer. Jag har en kvällspromenad framför mig och kunde inte vara mer positiv till lite uppfriskande motionerande.

Igår köpte jag en ny armbandsklocka. Idag har den mest berättat för mig att jag inte kommer i tid till något.

När jag blir rik ska jag köpa bil. När jag blir rikare ska jag köpa tid. När jag blir ännu rikare och på något sätt betuttad med entreprenörsanda ska jag starta upp ett företag som sysslar med barmhärtig kollektivtrafik. Ett företag som tycker om kunder.

fredag, november 6

En dag i rött och blått

Vaknade och tog en promenad till toaletten, passerar en spegel och upptäcker mitt ansikte, ser min näsa. Inatt har jag uppenbarligen tyckt att det varit en bra grej att riva mig själv. Jag har en röd prick på näsan. En stor röd prick.

Skickar in hemtentan och planerar segerdans, får en formell bekräftelse i vilken det står att jag ska kontrollera att jag bifogat rätt fil. Okej, tänker jag plikttroget och gör det. Öppnar dokumentet och ögnar igenom det, jo, det är rätt fil. Jag har noggrant korrekturläst all min brödtext sedan innan. Brödtexten. Nu ögnar jag igenom rubrikerna.

"Analys och diskussion - nej för rubrik - ny fakta", så inleder jag ett nytt avsnitt. Bra.

Skönt att veta att jag kan lita på mig själv när underhållningstelevisionen brister. För det här kommer jag säkert kunna skratta åt. Om några år. När jag slutat banka huvudet mot skrivbordet för att få en stilfull blå nyans att matcha min röda näsa med.

onsdag, november 4

S som i snö, det snöar. I Skåne. Fönstertittande.
T som i tentamen som borde göras.
U som i usel koncentration.
D som i dumdristigt bloggande.
I som i Internet, älskade uppfinning.
E som i egentligen är det väl inte stressigt?
D som i dumhuvud, det är det visst.
I som i i vilket dokument skriver jag?
C som i chatt, ska jag ringa någon?
I som i ingenting gjort.
P som i plugga, plugga, plugga!
L som i Lund - hur många år till?
I som i inte mer sidorspår.
N som i nej, jag borde verkligen plugga nu.

tisdag, november 3

Men det är lugnt, jag är fortfarande cool

Igår lagade jag köttfärssås. Min kokvrå står kvar, jag är inte matförgiftad och enligt min objektivt subjektivt sanna bedömning blev det så pass gott att jag klassar mig som mästerkock den här veckan.

Idag har jag haft jeans på mig. Samma jeans som igår.

Mina jeans har köttfärssåsdetaljer.

Stora detaljer.

Trendsättning AB.

måndag, november 2

Samboskap och manlighet

Förra veckan gjorde Therese och jag Skåne. Eller ja, vi gjorde Åhlens och Indiska vid Stortorget i Lund. Men för en dag hade jag sambo. Det var trångt och fruktansvärt trevligt. Vi tittade på film, åt utan uppehåll, pratade om hur bra allt var förr och kände oss som coolast i regionen.

Idag började en ny vecka och den inleder jag med en ny sambo. En sambo som inte alls var välkommen och inte alls skulle utgöra ett bra filmtittarsällskap. Jag startar min måndagsmorgon med att konstatera att jag har träningsvärk - av att ha blivit skjutsad på cykel (man använder uppenbarligen vissa benmuskler när man undviker att bli knockad av pedaler och jag är fortfarande coolast i regionen). Jag fortsätter morgonen med att skrika som en tjej. Sedan börjar jag svettas trots att även de här kontinentala delarna av Sverige är alldeles för kalla. Därefter börjar jag vackla fram och tillbaka för att kanske hoppa lite varsamt också. Jag skriker fortfarande lite hest.

Jag tycker det är fruktansvärt oartigt att gå och leva på någon annans hyra utan att vara inbjuden. Utan att ens ha med sig choklad i bagaget.

Det här med spindlar är inte okej. Det här med stora spindlar är absolut inte okej. De små kan jag tackla. De stora utrotar all min manlighet.

Nu ska jag ta på mig en rödrutig flanellskjorta, lägga in en prilla, fatta min yxa, gå ut och hugga lite ved och prata om hur gôtt det hade varit med en bärs eller 15.

Eller så kanske jag läser i "Sociala fällor och tillitens problem" och fyller min mugg till bredden med kaffe och tar en kaka eller 15.

När jag blir stor ska jag sluta vara rädd för spindlar och jag ska aldrig skrika i falsett. Det är inte min grej. Men sedan.